Start / Tjänster / Europeiskt arvsintyg

Europeiskt arvsintyg

Den 17 augusti 2015 införs ett så kallat europeiskt arvsintyg med hjälp av vilket arvingarna, testamentsexekutorerna och dödsboförvaltarna kan styrka sin ställning och befogenheter i en annan medlemsstat. Detta gör det lättare att handlägga arvsfrågor i sådana fall att arvlåtaren har kvarlåtenskap i flera medlemsstater.

Det är möjligt att ansöka om ett europeiskt arvsintyg efter arvlåtarens död i den stat som är behörig i arvsfrågan. Huvudregeln är att domstolen i den medlemsstat där den avlidne var bosatt vid dödsfallet ska vara behörig när det gäller boutredning och arvskifte och att denna stats lag ska tillämpas. Arvlåtaren kan dock under sin livstid genom testamente förordna att lagen i den stat vars medborgare han eller hon är vid tidpunkten för sitt val eller för sin död ska tillämpas på arvet. Ett lagval som gjorts innan förordningen börjar tillämpas förblir i kraft.

I Finland kommer arvsintyg att utfärdas av Magistraten i Nyland.                  

Intyget upprättas på en av kommissionen fastställd blankett och med hjälp av det kan arvingen eller testamentstagaren, testamentsexekutorn eller förvaltaren av dödsboet bevisa sin ställning eller sin befogenhet i en annan medlemsstat. Till exempel en arvinge kan använda intyget för att bevisa den andel av kvarlåtenskapen som tillkommer honom eller henne och förvaltaren av dödsboet kan med hjälp av intyget bevisa sin befogenhet i ärenden som gäller boförvaltning. Det är inte obligatoriskt att använda intyget, och en person kan bevisa sin ställning i en annan medlemsstat även på något annat sätt, t.ex. genom att uppvisa en domstolsdom i ärendet.

Obs! Arvsintyget gäller endast arv efter personer som avlidit 17.8.2015 eller senare och intyget kan inte ansökas i förväg

Storbritannien och Irland har ställt sig utanför arvsförordningens tillämpningsområde. Danmark deltar i inte i EU:s civilrättsliga samarbete. Den nya förordningen är därmed inte bindande för dessa stater. Förordningen inverkar inte på handläggningen av nationella arvsfrågor och gäller inte heller skatter.